Jag ifrågasätter inte att dina studier i nordisk litteratur gett dig gedigna kunskaper om psykiatri, men att man ibland låter tankarna vandra när man lyssnar på föredrag innebär inte nödvändigtvis att man har ADHD. En mer sannolik diagnos är baksmälla.
Med vänlig hälsning,
Agatha
(Skämt åsido - läs Merete Mazarellas resonemang kring normalitetsbegreppet.)
7 kommentarer:
Hehe.. Jo, det kan ju stämma. Hur många skulle då inte få diagnosen ADHD :).
Okay, vi har 2 på vår lista numer... och hur många KD:are finns det. Känns som det blir en kort lista. Men dock en lista :)
Jag blir så ledsen när de tror att NP diagnoser delas ut på en höft. Antar att det kan vara för att det är så många barn som får diagnosen och så förhållandevis få vuxna.
Hade fler vuxna kunnat berätta om sitt lidande, hade det kanske varit annorlunda. Vi vuxna med NPF har definitivt en uppgift!!
Förnuftiga kristdemokrater finns, hör och häpna. KD har till och med motionerat om neuropsykiatriska funktionshinder. (Full koll har de väl inte, men avsikten är god.)
Angående föreställningen om att det är lätt att få diagnos - gissa vad jag skall skriva om härnäst, förutsatt att inget kommer ivägen?
Hej märkligt detta att man ens vill ha en diagnos utan att vara sjuk,!!! och sen de som är sjuka ska ha så svårt för att få rätta hjälpen, svårt att övertyga läkare om sina problem osv, lever själv med en man med förmodad adhd, håller på med läkare, psykologer, tester osv just nu, och det är ingen höjdare kan jag säga, han tar kol på oss andra, vi orkar inte så mycket till, hela barndomen för våra barn blir ett ända kaos, och det är så synd om de, jag blev ett tag sjuk av hans sjukdom!!! är det någon som vet vart man kommer i kontakt med anhöriga till vuxna med tex add och adhd?? jag lycka inte i alla fall och ger snart upp min man och allt som har med detta adhd att göra!!
Det enda jag kan rekommendera är Attentions forum. (Jag har skrivit till deras admin och frågat om han kan skapa en forumdel för de som lever tillsammans med någon som har ett neuropsykiatriskt funktionshinder.)
Den här diskussionen kanske kan vara av intresse? Det finns också en på Familjeliv.
Om det är någon tröst - det kan bli bättre efter diagnosen. Mycket bättre till och med.
jag vet inte om jag inte lyckas hitta rätt personer hos attention, för jag har mailat och mailat, en person har svarat och ska återkomma men när sa hon inte!!! de är nog inte så intresserade av anhöriga, det blir nog lugnast att inte vara anhörig längre!! tyvärr kommer min man att tappa taget då men vi andra orkar inte länger!!
mvh ingela
Jag önskar att jag kunde ge dig ett svar som hjälpte er, men det kan jag inte. Jag påtalar ständigt vikten av att psykiatrin och kommunerna erbjuder hela familjen stöd. Responsen är alltid detsamma. Resurserna finns inte.
Angående Attention - många som är aktiva i föreningen, både anhöriga och de som har eget funktionshinder, lever under samma omständigheter som du och din man. Viljan att hjälpa andra finns, men inte alltid den energi som krävs.
Skicka en kommentar