Funktionshindermodeller - samhällsmodellen

Samhällsmodellen, som ibland kallas den sociala modellen, betraktar funktionshinder som en konsekvens av omgivningsfaktorer och attityder som utesluter funktionshindrade från att vara delaktiga i samhället. Vissa anhängare upplever visserligen sina funktionsnedsättningar som besvärliga, men påpekar att de egentliga problemen uppstår i samspelet med omgivningen. Andra avvisar begreppet funktionsnedsättning och talar istället om skillnader. (Bland människor med neuropsykiatriska diagnoser används ofta begreppet neurodiversity för att beskriva vad man anser vara naturliga variationer.)

Samhällsmodellens mål är att samhället anpassas så att människor med funktionsnedsättningar inte behöver utstå begränsningar i delaktighet eller aktivitet. Om det är omöjligt att besöka biblioteket i rullstol bör biblioteket byggas om.

Kritiken mot samhällsmodellen utgår främst från ett ekonomiskt perspektiv. Att tillfredsställa många skilda behov är dyrt. Emellertid bör man minnas att anpassningar kan komma flera grupper till godo. Ökad framkomlighet för rullstolar innebär även ökad framkomlighet för barnvagnar, och lättläst information för människor med intellektuella handikapp kan lika gärna läsas av den som håller på att lära sig svenska.