Funktionshindermodeller - den ekonomiska modellen

I den ekonomiska funktionshindermodellen definieras funktionshinder som en begränsning i arbetsförmågan. Den mäter också i vilken grad funktionsnedsättningen påverkar individens lönsamhet, samt de ekonomiska konsekvenserna för individ, arbetsgivare, och stat. Konsekvenserna av funktionshinder inkluderar lägre inkomst för individen, lägre vinst för arbetsgivaren, och belastning av välfärdssystemet.

Den ekonomiska modellen används när man beslutar hur man kompenserar människor som på grund av sin funktionsnedsättning har en nedsatt arbetsförmåga. Modellens stora utmaning är att utveckla och motivera en ekonomiskt försvarbar politik som ökar funktionshindrades möjligheter till anställning.

Arbetsgivare kan i viss mån betrakta publicitet som en godtagbar kompensation för att de anställer mindre lönsamma människor, men företag är sällan så altruistiska att de prioriterar samhällsansvar högre än vinst. Deras alternativ är att ge lägre löner till funktionshindrade, eller kompenseras ekonomiskt för att de anställer dem. Lönebidrag och nystartsjobb är exempel på det senare.

Är det bättre att gottgöra anställda med funktionshinder för förlorad inkomst eller arbetsgivaren för förlorad vinst? I det förra fallet understryker man ytterligare funktionshindrades begränsningar. Problemet med det senare är att korrekt uppskatta hur stor del av lönekostnaden som bör subventioneras. Och vad gör man med människor vars funktionsnedsättningar är så omfattande att de helt saknar arbetsförmåga?