Med DSM-IV i högsta hugg

Världen över, men kanske främst i USA, råder förstämning bland människor med autismspektrumdiagnoser och deras anhöriga. Cho Seung Hui, som dödade och skadade mer än sextio personer på Virginia Tech i måndags beskrivs i media som en enstöring, som tystlåten och inåtvänd. Alla väntar på att ordet skall nämnas. Autism. Aspergers. Autismspektrumtillstånd.

Aspergers syndrom har i allmänhetens ögon kommit att förknippas med kriminalitet, efter några mycket uppmärksammade mordfall. I ivern att bevisa att människor som begår brott alltid är annorlunda ignorerar man forskningen om kriminalitet och autismspektrumtillstånd. En felaktig förklaringsmodell är bättre än ingen alls, så länge den inger en känsla av trygghet.

I jakten på en förklaring kommer en diagnos att nämnas, men oavsett vilken diagnos pressen slutligen får fatt i finns det ord av större vikt. Obehandlad, eller möjligtvis otillräckligt behandlad. De betyder att vad som skedde kanske kunnat undvikas.



(Sedan jag började författa det här inlägget har CNN berättat att Cho Seung Hui var autistisk, och sedan avlägsnat uppgiften igen. Jag misstänker att jag får anledning att återkomma till ämnet.)



(Och för någon timme sedan började svenska media, däribland Dagens Nyheter, upprepa diagnosen.)