Du beklagar dig över att den elev som diskuterades vid konferensen inte gör sina uppgifter trots att de är roliga. Om du på fullaste allvar tror att skoluppgifter upplevs på samma sätt av alla barn är det sannolikt att du har större brister i mentalisering än eleven.
Med vänlig hälsning,
Agatha
2 kommentarer:
alltså det här är så rätt! Jag minns att när min mellantös gick i 3an så läste hon frotfarande dåligt och skrev som en kratta. Jag har alltid läst av eget urval samt hittat på egna berättelser för henne så hon kanske kräver lite mer än de där tradiga böckerna de presenterade som så intressanta och litterärt korrekta, tänkte jag, lånade hem boken Bullebybarnen som hon hade sett på video tusen gånger och se, medan hon läste "hörde " hon även Astrid Lindgrens röst inom sig och sakta men säkert spirade hennes läsintresse till enorma höjder. Och var viss om att jag tog fröken i hampan om deras bokval, som de själva valt och budgeterat.
Det viktigaste måste väl ändå vara att barnen faktiskt lär sig läsa, och förstås helst att de tycker om det?
När jag var liten var det fulaste som fanns serier. (Möjligtvis kunde man göra ett undantag för Bamse, som betraktades som någorlunda pedagogisk.) Jag är säker på att hälften av mina vänner lärde sig läsa just genom att läsa serier - men när de väl kommit igång stannade de inte där. De läste allt som var roligt. Subjektivt roligt, vilket innefattade både litteratur som sanktionerades av skolan och sådant som ansågs som kommersiellt skräp. Poängen är att de läste.
Strategin du använde var fantastiskt smart!
Skicka en kommentar