Texter om Tourettes syndrom, å andra sidan, är synnerligen förutsägbara. I en överväldigande majoritet av fallen handlar det om lyteskomik eller att en debattör vill förringa sina meningsmotståndare. Se till exempel det här citatet från Linna Johanssons ledare om näthatet.
Den genomsnittliga kvinnliga krönikören är enligt Linderborg en självupptagen dagslända med Tourettes syndrom.
Citatet, som alltså inte helt färskt, kommenterades av Lars Lindström i mars 2006. Han nämner en rad exempel på hur diagnosen använts som förolämpning eller billig ursäkt. Jag bläddrar snabbt igenom en rad krönikor som skrivits det senaste året, och noterar att inget förändrats.
Här verkar många lida av tillfälligt Tourettes syndrom, och temporärt ha förlorat allt vad kroppskontroll och muntlig behärskning heter.
- Malin Sandberg, Piteå-Tidningen.
Poff, poff, poff, som popcorn i hett smör och jag undrar hur många gånger man kan svära i rad utan att få diagnosen Tourettes syndrom.
- Torbjörn Carlsson, Piteå-Tidningen.
Som sämst är P3 ett träsk av kiss och bajs och flams och trams, där infantila babbelmaskiner är redo att säga vad som helst för att förlänga sina 15 minutes of fame, ivrigt påhejade av gubbsjuka gestalter som övervintrat i radiohusets korridorer. Tillsammans åstadkommer de en form av Tourettes syndrom som radiounderhållning.
- Anders Westgårdh, Aftonbladet
Apropå tvångstankar. Kan inte Per Ledin lida av Tourettes syndrom? Han uppvisar ju alla symptom genom att stå och prata som vanligt och så mitt i allt slänga ur sig tjockis. Hade jag varit Ledin skulle jag ha åkt runt och smädat motspelare, skyllt på min sjukdom och blivit offret.
- Patrik Krainer, Västerbottens-Kuriren
Jag skulle kunna fortsätta. Det finns fler exempel, men nog räcker det såhär?
Antagligen skulle de ovan citerade skribenterna, om de läste detta inlägg, anklaga mig för att sakna humor. Antagligen skulle de ha rätt. Antagligen kommer jag aldrig att se underhållningsvärdet i att människor medvetet väljer att ignorera fakta för att kunna göra sig lustiga över andra.
5 kommentarer:
Ja, det skulle de förmodligen, men det förringar inte det faktum att vi är många, även odiagnosticerade s.k. normativt normalstörda personer som tycker att du har helt rätt i det du skriver.
Sådär är det ju överallt, diagnoser får ge sina namn till genomgående nedsättande synonymbyggen. Men är det därför försvarbart?
När jag gick i skolan hette det "CP-" om allt som var dåligt, nu är allting "DAMP-". Man kunde tro att de skribenter du hänvisar till skulle hålla sig för goda för att göra samma sak, men Tourettes syndrom är gubevars både på utrikiska och svårt att stava till och har man tur frågar folk vad det är så man får förklara (och vilka förklaringar man får höra, sen!), så det är väl tillräckligt komplicerat att hänvisa till för vederbörande.
Är så less så jag kan kräkas på de inbyggda värderingar som avspeglas i bruket av diagnosnamn som nedsättande tillmälen. Bra skrivet av dig!
PS: Är det ok om jag länkar till din text?
Tack! Det händer att jag oroar mig för att framstå som så gnällig att det blir tråkigt att läsa, men det här har retat mig länge. Och självfallet får du länka! Länkar är alltid uppskattade.
OBS! att det var Åsa Linderborg som sade det där om dagsländor med Tourettes.
Här: http://www.aftonbladet.se/vss/kultur/story/0,2789,701387,00.html
Ooops. Jag inser att det skulle kunna tolkas som att Linna Johansson sagt det. Infogade länk till Åsa Linderborgs uttalande för ökad tydlighet.
Skicka en kommentar