fredag 29 juni 2007

Att starta en stödgrupp - potentiella problem

Var beredd på att motivera ditt val av tid, plats, och målgrupp - om, och om, och om igen. Oavsett vad du valt kommer en rad människor surt påpeka att du prioriterat fel. (Mitt eget arroganta svar är att kombinationen av tid, plats, och målgrupp passar mig, och är den inte till belåtenhet kan man arrangera en egen träff. För att inte framstå som genomgående osympatisk erbjuder jag vanligtvis att hjälpa till om så önskas.)

För eller senare kommer gruppen att locka till sig frustrerade anhöriga som inte förstår sin partners eller sitt barns sätt att fungera, och som hoppas att gruppens medlemmar kan erbjuda förklaringar. Hur gärna man än vill hjälpa riskerar man att förlora de människor gruppen ursprungligen var till för om man släpper in neurotypiska anhöriga. För vissa deltagare är en grupp av det här slaget det enda sammanhang där de kan slappna av och vara sig själva.

Här borde också finnas ett stycke om hur man hanterar eventuella konflikter. Sådana har de träffar jag administrerar hittills varit förskonade från, varför jag inte kan bidra med något. Tips mottages tacksamt.



(Den här texten ingår i en serie inlägg om hur man startar en stödgrupp. Du kan hitta samtliga inlägg här.)

Inga kommentarer: