Jag läser
Neuropsykiatriska aspekter, Socialstyrelsens av Christopher Gillberg författade rapport om sexuella övergrepp mot barn. Viktig, men obehaglig, läsning. Rapporten beskriver de svårigheter man kan möta när man utreder övergrepp mot barn med neuropsykiatriska funktionshinder - både i form av beteenden som felaktigt kan tolkas som tecken på övergrepp och de skillnader i kommunikation utredarna bör vara uppmärksamma på.
När jag kommer till det här stycket blir jag agiterad.
Särskilt problematiskt är det att en del barn med Tourettesyndromet dels själva kan vara initiativtagare till sexuella handlingar, och dessutom genom sitt provocerande och sexuellt påträngande beteende utsätter sig för större risker än andra att faktiskt bli utnyttjade.
Sannolikt är det bara en ogenomtänkt formulering, men visst är den olycklig? Hade det inte varit mer korrekt att säga att vissa barn med Tourettes syndrom genom sitt beteende
utsätts för större risker?
Barns förmåga att förutse konsekvenser och bedöma risker är begränsad. Hos barn med neuropsykiatriska funktionshinder är förmågan ofta ytterligare nedsatt. Att implicit skuldbelägga barn för beteenden de inte fullt ut kan kan kontrollera eller förstå de möjliga följderna av är oansvarigt.
