tisdag 24 juli 2007

Arbetsminnesträning befrämjar hälsa och välstånd

Ganska snart efter att jag begåvats med bokstäver erbjöds jag ingå i klinikens studie om effekterna av arbetsminnesträning. Oemotståndligt, trots att T.O.V.A. är den mest själsdödande aktivitet man kan ägna sig åt. Så jag pratade glatt med förtjusande arbetsterapeut om igångsättningssvårigheter och klickade väl på de där förbannade fyrkanterna då. Sedan förberedande samtal med coach, vars uppgift var att motivera mig.

(Stackars kvinna. Hon föreslog att jag i slutet av varje träningsvecka skulle belöna mig med choklad eller biobesök. Vill jag äta choklad eller biobesök gör jag det. Motivation kan bara frammanas om någon annan belönar mig. (I slutänden visade det sig att fredagarnas telefonsamtal med coach blev belöningen. Hon sade att mina prestationer var övermänskliga, vilket jag villigt föll för, och besvarade myriader frågor om forskningen bakom mjukvaran, framtida målgrupper, och gudarna vet vad.))

Följande måndag inleddes fem veckors klickande - trettio till fyrtiofem minuter per vardag. I ReMemo ingår en rad övningar, av vilka jag hade lättast för den som involverade siffror. En annan bestod av blinkande rundlar i snurrande cirkelformation, vars beteende man skulle minnas. Åter en gick ut på att identifiera den avvikande stavelsen i ständigt längre nonsensord. Övningen som sånär fick mig att gråta var de geometriska formerna som for omkring, kolliderade med varandra, och blinkade.

Programmet är imponerande pedagogiskt upplagt. Det bedömer kvickt hur många enheter som ryms i arbetsminnet och anpassar sig därefter. Träningen sker konsekvent på en utmanande men inte överväldigande nivå. Resultatlistor och utförliga diagram över dagsform sporrar till vidare ansträngning när man når den oundvikliga platån och hatar ReMemo med hela sitt väsen. Kan man inte spöa den bästa prestationen kan man åtminstone höja medelvärdet.

Efter fem veckors grundträning, och tre veckors booster ett halvår senare, kunde jag repetera dubbelt så långa sifferserier som när jag började. Jag upplever att koncentrationsförmågan blivit bättre, att jag i lägre grad tappar tråden i det jag gör, och - bäst av allt - att förmågan att bearbeta information samtidigt som jag tar in den ökat drastiskt. Värt varje sekund av lidande, med andra ord.

Min milda kritik består i att de buggar jag påpekade inte åtgärdats när sex månader gått, och att de har en coach vars lämplighet för jobbet kan ifrågasättas.

I egenskap av någon med klen självdisciplin passade det mig bra att träna på klinik. Jag var tvungen att masa mig ur sängen om morgonen, kunde inte prokrastinera, och blev inte avbruten av telefonen. Är man av preussisk övertygelse och har dator utrustad med Windows kan man lika gärna umgås med ReMemo hemma.

Inga kommentarer: