Funktionshindermodeller - den ekonomiska modellen

I den ekonomiska funktionshindermodellen definieras funktionshinder som en begränsning i arbetsförmågan. Den mäter också i vilken grad funktionsnedsättningen påverkar individens lönsamhet, samt de ekonomiska konsekvenserna för individ, arbetsgivare, och stat. Konsekvenserna av funktionshinder inkluderar lägre inkomst för individen, lägre vinst för arbetsgivaren, och belastning av välfärdssystemet.

Den ekonomiska modellen används när man beslutar hur man kompenserar människor som på grund av sin funktionsnedsättning har en nedsatt arbetsförmåga. Modellens stora utmaning är att utveckla och motivera en ekonomiskt försvarbar politik som ökar funktionshindrades möjligheter till anställning.

Arbetsgivare kan i viss mån betrakta publicitet som en godtagbar kompensation för att de anställer mindre lönsamma människor, men företag är sällan så altruistiska att de prioriterar samhällsansvar högre än vinst. Deras alternativ är att ge lägre löner till funktionshindrade, eller kompenseras ekonomiskt för att de anställer dem. Lönebidrag och nystartsjobb är exempel på det senare.

Är det bättre att gottgöra anställda med funktionshinder för förlorad inkomst eller arbetsgivaren för förlorad vinst? I det förra fallet understryker man ytterligare funktionshindrades begränsningar. Problemet med det senare är att korrekt uppskatta hur stor del av lönekostnaden som bör subventioneras. Och vad gör man med människor vars funktionsnedsättningar är så omfattande att de helt saknar arbetsförmåga?

Autism på film

The New York Times har idag en artikel om autism på film. Rekommenderas.

Patientutbildning om ADHD

Till de mest värdefulla delarna av min behandling räknar jag patientutbildningen.

Ett halvår efter att jag fått min diagnos fick jag erbjudande om att gå en ADHD-kurs vid verksamheten där jag behandlas. Att jag inte erbjöds det omedelbart efter diagnosen var enbart en fördel. Som de flesta andra upplevde jag lättnad, sorg, och ilska i rask följd, och att prata om känslorna i det skedet hade för mig inte varit konstruktivt. Jag uppskattar också att verksamheten valde att kalla det ADHD-kurs istället för patientutbildning. Visserligen är det bara ord, men patient antyder att man har defekter som bör åtgärdas. Här såg man också våra styrkor.

Vid det första kurstillfället fick vi, efter att ha presenterat oss för varandra, se en av Vanna Beckmans filmer. Sedan diskuterade vi vad vi kände igen från filmen, och vad vi inte kunde relatera till. Mycket av diskussionen kom att handla om ekonomi, arbete, studier, relationer, mat, och medicinering. Vi valde själva vilka av dessa ämnen vi ville ägna följande kurstillfällen åt.

Följande fyra tillfällen pratade vi om våra valda ämnen två timmar, med avbrott för en stärkande och fiberrik fikapaus. Kursen leddes av arbetsterapeut och sjuksköterska som antecknade de strategier och hjälpmedel vi tipsade varandra om, såg till att alla fick komma till tals, samt plockade fram ytterligare information om ämnen som intresserade oss. Vid sista kurstillfället fick alla deltagare en pärm där våra tankar och idéer sammanställts.

Utöver att vi alla hade ett gemensamt bekymmer i form av problem med att reglera uppmärksamheten upptäckte vi snabbt att vi faktiskt inte var ensamma om andra egenheter. Att prata med någon annan som också är halvt ansiktsblind var upplysande.

Initialt var jag oerhört skeptisk till att tillbringa fem kvällar i sällskap med en massa jobbiga människor med ADHD, men såhär i efterhand kan jag medge att det hade terapeutiskt värde. Om jag skall vara fullständigt ärlig kan jag säga att det var något av det bästa jag gjort.



(Majoriteten av de som har ADHD får inte tillräcklig hjälp. Om du behandlas vid en verksamhet som inte erbjuder patientutbildning, och om upplägget intresserar dig, skriv gärna ut den här texten och visa för din läkare.)

Böcker om Aspergers blir film

Jag är socialt överstimulerad och totalt utmattad, varför dagens inlägg blir kort.

Warner Bros planerar filmer baserade på Daniel Tammets Born on a blue day och Mark Haddons Den besynnerliga händelsen med hunden om natten.

(Uppsnappat via Autism Vox.)

Ny metod för att diagnostisera ADHD

Läkare i Australien har tagit fram ny mjukvara som kan avgöra huruvida man har ADHD. Patienten löser en rad uppgifter på skärmen samtidigt som man mäter den elektriska aktiviteten i delar av hjärnan.

Hos nio av tio barn med misstänkt ADHD har diagnosen bekräftats med den nya metoden.

Läs mer i The Daily Telegraph eller besök The Brain Dynamics Centre.

(Jag kan i skrivande stund inte komma fram till The Brain Dynamics Centre, varför jag inte är säker på att uppgifterna är korrekt återgivna. Artikeln i The Daily Telegraph ger intryck av att testet säkert kan ställa diagnos, men det är möjligt att det är avsett att kombineras med andra tester.)

Unga vuxna med Aspergers syndrom

Många unga vuxna med Aspergers syndrom uppfyller inte längre diagnoskriterierna fem år efter det att de fått diagnosen. Samtidigt bedömdes flera av ungdomarna ha en mer uttalad funktionsstörning än när de först fick diagnosen. Det visar en avhandling från Sahlgrenska akademin.

Läs hela pressmeddelandet här.

(Jag undrar om någon genomför en motsvarande studie om flickor?)

Aspergers syndrom och arbete

Jag studerar min besöksstatistik noggrant. Varje gång Left is Right nämns i media kommer besökare - främst från kommuner, landsting, och faktiskt även Arbetsmarknadsstyrelsen - hit för att läsa om Aspergers syndrom och arbete, men jag har egentligen inte mycket att erbjuda. Jag har redan skrivit om Left is Right och Conexi. Jag har ingen egen erfarenhet av att ha Aspergers och vara arbetslös, eller för den delen arbeta. Min diagnos är en annan.

Eftersom jag är förtjust över att det trots allt tycks finnas ett intresse för frågan från myndigheternas sida har jag skrapat ihop några länkar som kan vara till nytta.

Ett företag som helt ignorerats av media är Andet utbildning och förlag. Företaget inte bara anlitar människor med Aspergers syndrom, det drivs av någon som själv har Aspergers. Torbjörn Andersson erbjuder både heldagsutbildningar och kortare föreläsningar - bland annat om Aspergers i arbetslivet.

I Danmark finns Specialisterne, vars anställda är IT-konsulter. Du kan läsa mer om deras verksamhet i Svenska Dagbladet och Sydsvenskan.

I USA finns Evolibri, som bland annat hjälper människor med autismspektrumtillstånd välja en passande karriär. De förbereder sina klienter inför anställningsintervjuer och fungerar som stöd i jakten på ett jobb. Notera att Evolibri även arbetar med tonåringar - från 14 år och uppåt. Det är lättare att utveckla de egenskaper som krävs på den neurotypiska arbetsmarknaden om man börjar tidigt - alternativt hitta ett yrke där man faktiskt kan vara sig själv.

Slutligen - om du vill anställa människor med Aspergers syndrom, eller hjälpa arbetslösa till anställning, fråga dem vilka deras styrkor och svagheter är, och vilka miljöer de fungerar bäst i. Fråga både de som arbetar och de som är arbetslösa. Glöm aldrig att ingen enskild person kan tala för hela gruppen.

(Om någon vill starta ett företag som anställer verbalt begåvade kvinnor med ADHD ställer jag givetvis upp som försöksperson.)

Prisbelönt forskning om ADHD och arbetsminne

Pernille Olesen får Stora Barnmedicinpriset för sin forskning om utveckling av hjärnans arbetsminne!

Pernille Olesens nyskapande forskning visar att arbetsminnet i hjärnan kan tränas upp. Arbetsminnet är förmågan att hålla information uppdaterad i minnet under en kort period. Forskningen kan bl a leda till ny behandling av barn och ungdomar med ADHD. Det underlättar deras vardag eftersom de har nedsatt koncentrationsförmåga och annars lätt distraheras av omgivningen.

Inom en förhållandevis snar framtid skall jag berätta om mina erfarenheter av arbetsminnesträning, en metod som åtminstone i mitt fall visade sig fungera utmärkt.

Läsbarhet

Med tanke på att människor med koncentrationssvårigheter och dyslexi ingår i min tänkta publik borde jag nog ägna mer uppmärksamhet åt inläggens läsbarhet. Gustav Öquist har skapat ett fantastiskt litet verktyg som analyserar som analyserar en text och berättar hur lätt eller svår den är att förstå.

Prova själv, men använd helst inte ovanstående paragraf som exempel...

Aspergers? Jag?

"Nej, jag är britt! Och britterna förstår excentricitet. Om du i något annat land är intresserad av toalettborstar, eller av att samla på gamla tvättmaskiner, blir du remitterad till psykiater. I Storbritannien gör de en dokumentär om dig och kallar den Antikrundan!"

Tony Attwood, som svar på frågan om han har Aspergers syndrom.

Att jobba hos Left is Right

Jag noterar att en rad besökare kommit hit för att läsa om Left is Right idag. Här finns inte mycket matnyttigt att hämta, är jag rädd. Istället rekommenderar jag att ni beger er till Tommy, som började jobba där förra veckan.

Läs också Quattens inlägg om hur företaget, trots att deras syfte är gott, förstärker fördomar om autister.

Neuropsykiatriska funktionshinder och sex timmars arbetsdag

I torsdags så var jag på middag med Almega. Under middagen så höll nuvarande näringslivsminister Maud Olofsson ett anförande om människor som resurs. Efter middagen så passade jag på att prata med henne om vad regeringen har gjort för att hjälpa funktionshindrade studenter ut på arbetsmarknaden.

Maud Olofsson, blir tyst och efter en stund svarar hon: Vi har inte gjort någonting! Vi har valt att lägga fokus på andra vanliga människor som inte har problem och få in dem på arbetsmarknaden.

Jag ger kort information om hur läget ser ut för neuropsykiatriskt funktionshindrade på arbetsmarknaden och att över 50 procent är arbetslösa, det är inte något som hon känner till, men hon vill veta hur jag tycker att man kan lösa problematiken. Jag berättar om att sex timmars arbetsdag hade varit väldigt bra för denna grupp, där många har lägre uthållighet och måste ladda om oftare. Maud Olofsson är själv ett energiknippe som heter duga har jag fått höra och som aldrig blir trött, så jag är inte förvånad över att hon inte förstår.

Arbeta mindre, vi måste ju arbeta mer, skriker hon nästan upprört.

Jag kontrar med att om fler är ute i arbete så är det väl fler arbetade timmar som görs, även om varje individ arbetar mindre. Men att införa sex timmars arbetsdag är det enda sättet att anpassa arbetsmarknaden för alla, för annars blir det så att personer med neuropsykiatriska funktionshinder blir ännu mer avvikande. Tyvärr köper hon inte detta resonemang.

En annan sak skulle kunna vara att informera företag om neuropsykiatriska funktionshinder, vad det innebär och hur de fungerar på en arbetsplats. Detta ställer sig Maud mer positiv till. Jag överlämnar mitt visitkort och säger att hon får gärna lov att höra av sig, men jag tror naturligtvis inte att hon kommer att göra det och innan hon går så tillägger jag att vi ses säkert på Almedalen.

Någon borde upplysa Maud om att man inte har gjort något inte är detsamma som att man är oskyldig.


Henrik D. Ragnevi, ordförande Attention Göteborg



(Jag försöker, av uppenbara skäl, övertala Henrik att börja blogga. Tills vidare är han min första, högt värderade, gäst.)

Hon var utmanande klädd och hade tics

Jag läser Neuropsykiatriska aspekter, Socialstyrelsens av Christopher Gillberg författade rapport om sexuella övergrepp mot barn. Viktig, men obehaglig, läsning. Rapporten beskriver de svårigheter man kan möta när man utreder övergrepp mot barn med neuropsykiatriska funktionshinder - både i form av beteenden som felaktigt kan tolkas som tecken på övergrepp och de skillnader i kommunikation utredarna bör vara uppmärksamma på.

När jag kommer till det här stycket blir jag agiterad.

Särskilt problematiskt är det att en del barn med Tourettesyndromet dels själva kan vara initiativtagare till sexuella handlingar, och dessutom genom sitt provocerande och sexuellt påträngande beteende utsätter sig för större risker än andra att faktiskt bli utnyttjade.

Sannolikt är det bara en ogenomtänkt formulering, men visst är den olycklig? Hade det inte varit mer korrekt att säga att vissa barn med Tourettes syndrom genom sitt beteende utsätts för större risker?

Barns förmåga att förutse konsekvenser och bedöma risker är begränsad. Hos barn med neuropsykiatriska funktionshinder är förmågan ofta ytterligare nedsatt. Att implicit skuldbelägga barn för beteenden de inte fullt ut kan kan kontrollera eller förstå de möjliga följderna av är oansvarigt.

Andreas Brunnström

Arbetslösheten bland neuropsykiatriskt funktionshindrade är skrämmande hög - den senaste siffran jag hörde var sextio procent (men eftersom jag inte minns källan uppmanas läsaren ta uppgiften med en nypa salt). Jag undrar ofta vad resterande fyrtio procent jobbar med. Dras vi till vissa yrken, eller kan man hitta oss överallt? Och hur får man jobb när sjukskrivning är ens främsta merit?

Dagens Nyheter skriver idag om Andreas Brunnström, som har Aspergers syndrom, DAMP, och svår dyslexi. Han har just fått anställning som kontorschef.

Bloggkarneval: Om neuropsykiatriska diagnoser

För ett par veckor sedan började jag ansätta alla begåvade bloggare jag känner till med förslag till ett gemensamt projekt. Idén var att skriva om samma ämne - neuropsykiatriska diagnoser - för att belysa det från skilda perspektiv. Till min förtjusning fick jag respons.

Spiro Spero skriver om diagnosen som ett verktyg för att förstå sig själv. Barracuber diskuterar Aspergers syndrom och normalitet. Trollhares text om diagnostik och kön har en rubrik som får Aftonbladet att fälla avundsamma tårar. Minou beskriver Aspergers som ett annorlunda sätt att fungera - men inte ett felaktigt sådant. (Hennes inlägg om etiketter är också läsvärt.) Jag ifrågasätter att man kan simulera neuropsykiatriska funktionshinder. Tommy riktar än skarpare kritik mot samma föreställning.

Vill du vara med i nästa omgång av karnevalen? Läs det här.

Diagnos på beställning

Det finns människor som på fullaste allvar tror att man får den diagnos man ber om. Sannolikt föreställer de sig att man valsar in till första bästa psykiater och säger att man har koncentrationssvårigheter. Det måste vara ADHD. Psykiatern nickar bekymrat och skriver ett medicinskt utlåtande som garanterar att man resten av sina dagar kan leva gott på socialförsäkringssystemet. För att ytterligare förgylla tillvaron får man en stor burk knaprigt amfetamin.

Det finns människor som på fullaste allvar tror att man kan lura neuropsykiatriska utredningsteam. Om man bara läser en bok eller två om Aspergers syndrom kan man genom framgångsrikt skådespeleri narra erfarna läkare. Visserligen får man inget knark, men man får, utöver den så åtråvärda sjukersättningen, också handikappersättning. Bäst av allt är att man nu har en fullgod ursäkt för sina snedsteg i umgängeslivet och därtill kan hävda att man minsann är lika smart som Rain Man.

Det finns människor som på fullaste allvar tror att George Bush är en reptil från yttre rymden.

I enstaka fall har psykologer ställt diagnos efter ett par timmars samtal, det skall medges. Idag saknas nationella riktlinjer för hur en neuropsykiatrisk utredning ska gå till, men man arbetar med att utforma en modell. Som synes ger sig den som spelar funktionshindrad in på ett ambitiöst projekt.

Hur troligt är det att någon orkar vänta mellan ett och fyra år för att få en utredning som rimligtvis inte leder till diagnos, och som även om den gör det inte ger någon uppenbar vinst? Diagnosen motiverar inte alltid sjukskrivning, som för övrigt är en ganska klen inkomstkälla. De centralstimulerande läkemedel man förskrivs räcker inte för att underhålla ett missbruk, och att ens få dem utskrivna torde bli marigt eftersom man i regel drogtestas först. Strattera kan man förstås få. Atomoxetin är för den som inte har ADHD tämligen verkningslöst. Effekten är ungefär lika spännande som den man får av ibuprofen, men med fler biverkningar.

Ponera att någon med oändligt tålamod och avsevärda skådespelartalanger övertygar utredningsteamet och får diagnosen Aspergers syndrom. Till vilken nytta? Vill man kanske ha daglig sysselsättning i kommunens regi? Handikappersättning? Den utgår inte per automatik i samband med att diagnosen ställs, men har man bedragit psykiatrin kan man kanske dupera myndigheter också.

Nästa gång jag träffar min läkare skall jag simulera tetraplegi. Det medför mängder av fördelar.

Autismaktivism i klassrummet

I onsdags skrev jag om Teddy Willis, som inte fick berätta om autism i skolan. Idag kom hans mamma Irene förbi med goda nyheter.

Den korta versionen är att Teddy slutligen fick berätta för sina klasskompisar om Aspergers syndrom. Han har också förklarat sitt funktionshinder för skolledningen. Dessutom har han stiftat en ny bekantskap - trettonårige Andrew Flinn som har samma diagnos.

Den långa versionen kan du läsa bland kommentarerna.

Neuropsykiatriskt bakrus

Bästa professor Mazzarella,

Jag ifrågasätter inte att dina studier i nordisk litteratur gett dig gedigna kunskaper om psykiatri, men att man ibland låter tankarna vandra när man lyssnar på föredrag innebär inte nödvändigtvis att man har ADHD. En mer sannolik diagnos är baksmälla.

Med vänlig hälsning,
Agatha



(Skämt åsido - läs Merete Mazarellas resonemang kring normalitetsbegreppet.)

Bloggkarneval!

Vad är en bloggkarneval?

En bloggkarneval innebär att en rad deltagare författar varsitt inlägg om ett ämne av gemensamt intresse. När så skett skriver karnevalsgeneralen, som i det här fallet är undertecknad, en sammanställning innehållande länkar till samtliga alster. Alla som deltar postar sammanställningen till sina bloggar.

Syftet med karnevalen är dels att belysa neuropsykiatriska funktionshinder från skilda perspektiv, dels att ge de som medverkar chansen att nå ut till en vidare läsekrets.

Vem kan vara med?

Deltagande förutsätter att du har en blogg och sannolikt har du även ADHD, DAMP, Tourettes syndrom, Aspergers syndrom, högfungerande autism, eller annan diagnos i spektrat. Du är välformulerad. (För konkreta exempel, läs dessa inlägg om etiketter och oförstående syskon.) Förmodligen skriver du såväl om dig själv som om neuropsykiatriska tillstånd ur ett vidare perspektiv.

Jag vill vara med! Hur gör jag?

Skicka mig ett email. Glöm inte att inkludera adressen till din blogg.

Kvinna ofredade autistisk fosterdotter

Den 54-åriga kvinnan trodde att hon behandlade sin autistiska fosterdotter. På flickans nakna kropp klistrade mamman fast läkeroltabletter - som hon sedan slickade bort. Allt filmades av personal på flickans behandlingshem.

Läs resten i City.

Jag postar sällan nyheter utan att kommentera dem, men idag saknar jag ord.

Med DSM-IV i högsta hugg

Världen över, men kanske främst i USA, råder förstämning bland människor med autismspektrumdiagnoser och deras anhöriga. Cho Seung Hui, som dödade och skadade mer än sextio personer på Virginia Tech i måndags beskrivs i media som en enstöring, som tystlåten och inåtvänd. Alla väntar på att ordet skall nämnas. Autism. Aspergers. Autismspektrumtillstånd.

Aspergers syndrom har i allmänhetens ögon kommit att förknippas med kriminalitet, efter några mycket uppmärksammade mordfall. I ivern att bevisa att människor som begår brott alltid är annorlunda ignorerar man forskningen om kriminalitet och autismspektrumtillstånd. En felaktig förklaringsmodell är bättre än ingen alls, så länge den inger en känsla av trygghet.

I jakten på en förklaring kommer en diagnos att nämnas, men oavsett vilken diagnos pressen slutligen får fatt i finns det ord av större vikt. Obehandlad, eller möjligtvis otillräckligt behandlad. De betyder att vad som skedde kanske kunnat undvikas.



(Sedan jag började författa det här inlägget har CNN berättat att Cho Seung Hui var autistisk, och sedan avlägsnat uppgiften igen. Jag misstänker att jag får anledning att återkomma till ämnet.)



(Och för någon timme sedan började svenska media, däribland Dagens Nyheter, upprepa diagnosen.)

Tyst i klassen!

Teddy Willis är en elvaårig pojke som har Aspergers syndrom. April är Autism Awareness Month, så Teddy ville ta tillfället i akt och berätta om autismspektrumtillstånd för sina klasskompisar. Han trodde att de andra barnen kanske skulle bli snällare om de förstod honom och andra med hans diagnos.

Under en morgonsamling där läraren pratade om autism räckte Teddy upp handen för att berätta sin historia. Han fördes åt sidan och fick veta att autism är något privat han borde hålla för sig själv.

Teddy förstår inte vad som är så fel med att prata om autism. Aspergers syndrom är bara en del av den han är, på samma sätt som vissa är rödhåriga eller bra på matematik.

Skolans rektor delar inte Teddys åsikt. Hon motiverar beslutet att inte låta Teddy berätta med att det finns andra barn i klassrummen som inte inser att de är annorlunda.

Budskapet är tydligt. Det är inte önskvärt att barn med odiagnostiserade autismspektrumtillstånd får en chans att förstå hur de fungerar. Våra diagnoser är något att skämmas för, och vi bör hålla dem för oss själva.

Ny avhandling om ovanliga syndrom

En ny avhandling från Sahlgrenska akademin visar att Möbius sekvens, CHARGE syndrom och Oculo-Auriculo-Vertebralt spektrum ofta ger problem inom autismområdet.

76 personer med dessa tre tillstånd fick genomgå en omfattande neuropsykiatrisk undersökning. Autismspektrumstörning förekom hos mellan en tredjedel och hälften av dem.

För mer information, läs pressmeddelandet.

Ge barnen knark!

Det finns föräldrar som av rädsla för att deras barn skall bli missbrukare inte vill att de behandlas med amfetamin eller metylfenidat (det vill säga Concerta och Ritalin). Föräldrar vill i allmänhet sina barns bästa, och man bör respektera deras oro. Frågan är dock på vilka grunder man fattar sina beslut? Har man tagit del av den information - positiv såväl som negativ - man behöver för att avgöra vad som mest skulle gynna barnet?

Brian Doyle sammanfattar en studie om ADHD, läkemedelsbehandling, och missbruk. Följande statistik kan kanske vara intressant.

• 27 procent av alla vuxna har, åtminstone under en period, missbruksproblem


• risken att den som har obehandlad ADHD utvecklar ett missbruk är 55 procent


• ungefär en tredjedel av de tonåringar som har obehandlad ADHD missbrukar alkohol eller narkotika


• av de tonåringar med ADHD som får läkemedelsbehandling har 12 procent ett missbruk, vilket skall jämföras med 8 procent av dem som inte har ADHD

Slutsatsen är alltså att det vid ADHD alltid finns en förhöjd risk för missbruksproblem, men att den kraftigt reduceras genom läkemedelsbehandling.

(Inlägget skall, trots titeln, inte tolkas som att jag förespråkar att alla som har DAMP eller ADHD skall använda centralstimulerande läkemedel. De är inte alltid en fungerande lösning. Min målsättning, vilket säkert framgått av tidigare inlägg, är att korrigera den felaktiga information som sprids, och motverka fördomar - efter bästa förmåga.)

Funktionshindermodeller - välgörenhetsmodellen

Välgörenhetsmodellen framställer funktionshindrade som ömkansvärda offer för tragiska omständigheter. Lösningen är att människor utan funktionshinder samlar in pengar och arbetar intressepolitiskt. Välgörenhetsmodellen utgör tillsammans med den medicinska modellen ofta grunden när man från ett utifrånperspektiv definierar och förklarar funktionshinder.

Välgörenhetsmodellen är problematisk i en rad avseenden.

• människor med funktionshinder vill inte, och bör inte, framställas som passiva offer för omständigheterna


• makten över funktionshindrades situation hamnar hos välgörenhetsorganisationer


• att framställa människor med funktionshinder som passiva och oförmögna leder till ökad diskriminering


• modellen är förbarnsligande och nedlåtande - funktionshindrade som åstadkommer något är duktiga och gör det trots sina svårigheter

Svidande kritik mot välgörenhetsmodellen återfinns på Getting the Truth Out.

En släng av Tourettes? Bah.

Det är år tjugohundrasju och en viss klick ur Sveriges humorelit tycker fortfarande det är okej med lyteskomik. Jag struntar i hur kulig denna komikerelit är i övrigt, men att göra parodi på människor som stammar, har ticks, mår psykiskt dåligt, har gomspalt, dreglar, går illa, har skakningar och så vidare, det är rätt så smaklöst.

Elenor Sääf skriver kort och kärnfullt om lyteskomik.

Funktionshindermodeller - den religiösa modellen

Den religiösa modellen betraktar funktionshinder som en bestraffning. Orsaken är metafysisk. Till exempel kan den funktionshindrade eller en närstående ha syndat, eller vara ansatt av onda andar. Medfödda funktionsnedsättningar kan bero på handlingar i en tidigare inkarnation. Lösningen ligger i bön, botgörelse, eller andeutdrivning. För några år sedan kvävdes en autistisk pojke vid en exorcism. Modellen är starkt förknippad med framgångsteologi.

Jag skulle vilja påstå att teorierna om indigobarn och kristallbarn är en omvänd religiös, eller nyandlig, funktionshindermodell. (Den ansluter också till samhällsmodellen, eftersom man hävdar att barnen möts av bristande förståelse.) Orsakerna till barnens avvikelser är att deras själar kommer från andra solsystem. Lösningen är alternativ terapi, och att resten av mänskligheten når andlig upplysning.

Ämnesvis prenumeration

Det slog mig att jag skriver om många skilda saker, och att jag borde erbjuda en möjlighet att bevaka enskilda ämnen. Ämnesvis bevakning kräver en RSS-läsare. Om du har en sådan installerad, klicka bara på de ämnen som intresserar dig.

Är du intresserad av att läsa om en specifik diagnos kan du välja mellan ADHD, Aspergers syndrom, autism och Tourettes syndrom. (Inlägg om DAMP återfinns under etiketten ADHD.)

Du kan också välja att bevaka aktuell forskning om neuropsykiatriska funktionshinder, få litteraturtips, eller tips om vad som visas på TV.

Andra kategorier av tänkbart intresse är inlägg om läkemedelsbehandling, möjligheter till arbete för människor med neuropsykiatriska funktionshinder, och information som riktar sig till anhöriga.

Saknar du en kategori? Lämna en kommentar eller kontakta mig via email.

Att flytta för att få hjälp

Kristinehamnsposten skriver idag om hur artonårige Erik, som har Aspergers syndrom, nekas träningsboende på annan ort eftersom kommunen anser att man kan tillgodose hans behov där han befinner sig.

Katrineholmskuriren har en utmärkt artikel om Ellinor som tvingas flytta för att hennes son Anton, vars diagnoser är Aspergers och ADHD, skall få adekvat hjälp.

Kristallbarn

Whoah. Jag har tydligen inte hängt med i det nyandliga flummet på sistone. Sedan några år tillbaka används begreppet indigobarn i vissa kretsar för att beskriva barn med ADHD. Nu pratar man också om kristallbarn - barn med Aspergers syndrom och autism. Visserligen är det bra att föräldrar kan se sina barns styrkor och inte bara deras svagheter, men gränsen har passerats när man ersätter habiliteringens insatser med doftterapi...

Funktionshindermodeller - konsumentmodellen

Konsumentmodellen är motsatsen till expertmodellen. Den funktionshindrade är en kund, eller klient, som väljer passande tjänster. Den som tillhandahåller tjänsten fungerar som konsult eller anställd.

Att kunna välja mellan kommunens personliga assistenter och ett assistansbolag är ett exempel på hur modellen kan tillämpas.

Brukarinflytande - att de som behöver hjälp själva får definiera vilka behoven är och hur man bäst tillgodoser dem - kan sägas vara en väg i riktning mot konsumentmodellen.

Funktionshindermodeller - expertmodellen

Expertmodellen är nära besläktad med den medicinska modellen. Experten, som till exempel kan vara arbetsterapeut eller personlig assistent, utgår från det medicinska perspektivet i bedömningen av klientens funktionshinder och vidtar åtgärder som skall förbättra klientens situation.

Även om experten är förstående och välmenande uppstår lätt ett ojämlikt förhållande där experten bestämmer vad som bör göras och klienten passivt följer. I extrema fall underminerar experten klientens värdighet genom att frånta honom eller henne makten över till och med de vardagligaste handlingar. Exempel är arbetsterapeuten som föreskriver ett bestämt sätt att raka sig eller koka ägg, den personliga assistenten som är för otålig för att låta klienten försöka göra saker själv, och pedagogen som vet hur människor med Aspergers syndrom bör numrera matvarorna i kylskåpet.

Conexi expanderar

Personer med autism eller Aspergers syndrom som har svårt att få jobb kan snart få börja arbetsträna på Ikea i Valbo. Företaget Conexi driver projekt på fem andra Ikea-varuhus i landet och har nu ansökt om att få starta verksamhet även i Gävle.

Läs Arbetarbladets artikel, eller besök Conexi.

Debatt om Aspergers i arbetslivet

Via Bop Til You Drop kan du se ett utdrag ur Argument där bland annat Olle Öberg från Left is Right medverkar.

Funktionshindermodeller - samhällsmodellen

Samhällsmodellen, som ibland kallas den sociala modellen, betraktar funktionshinder som en konsekvens av omgivningsfaktorer och attityder som utesluter funktionshindrade från att vara delaktiga i samhället. Vissa anhängare upplever visserligen sina funktionsnedsättningar som besvärliga, men påpekar att de egentliga problemen uppstår i samspelet med omgivningen. Andra avvisar begreppet funktionsnedsättning och talar istället om skillnader. (Bland människor med neuropsykiatriska diagnoser används ofta begreppet neurodiversity för att beskriva vad man anser vara naturliga variationer.)

Samhällsmodellens mål är att samhället anpassas så att människor med funktionsnedsättningar inte behöver utstå begränsningar i delaktighet eller aktivitet. Om det är omöjligt att besöka biblioteket i rullstol bör biblioteket byggas om.

Kritiken mot samhällsmodellen utgår främst från ett ekonomiskt perspektiv. Att tillfredsställa många skilda behov är dyrt. Emellertid bör man minnas att anpassningar kan komma flera grupper till godo. Ökad framkomlighet för rullstolar innebär även ökad framkomlighet för barnvagnar, och lättläst information för människor med intellektuella handikapp kan lika gärna läsas av den som håller på att lära sig svenska.

Funktionshindermodeller - den medicinska modellen

Enligt den medicinska modellen är funktionshindret ett resultat av individens funktionsnedsättning. Sociala och geografiska faktorer är huvudsakligen irrelevanta. Lösningen är att bota patienten, eller, om det inte är möjligt, hjälpa patienten till ett sätt att fungera som ligger närmare normen.

Modellen har kritiserats för att den definierar människor i termer av defekter och oförmåga där den istället kunde se skillnader, och för att makten över den funktionshindrades situation hamnar hos läkare och annan personal i sjukvården.

Problem uppstår när normalitetsbegreppet blir för snävt. Att tala är normativt - så till den grad att föräldrar till barn med autism ibland hävdar att deras barn, när de börjat tala, blivit friska. (Tilläggas skall att det här är ett amerikanskt fenomen snarare än ett svenskt.) Fixeringen vid talad kommunikation leder ibland till att man utesluter metoder barnet kan ha bättre förutsättningar för att använda, såsom teckenspråk, piktogram, eller verbal kommunikation via tangentbord.

Motorisk rastlöshet

Vissa aspekter av ADHD är direkt plågsamma och andra innebär fördelar. Några är bara störtlöjliga.

Två minuters relativ sysslolöshet är mer än tillräckligt för att tråka ut mig. Att försöka använda elektrisk tandborste resulterade i att jag företog långa vandringar genom huset varje morgon och kväll. Sedan jag återgick till det traditionella alternativet stannar jag snällt i badrummet igen.

Funktionshindermodeller - definition

Modeller för vad som konstituerar handikapp, eller för att använda begreppet funktionshinder, används för att granska och klassificera människor med skilda funktionsnedsättningar, och för att beskriva och gradera hinder, insatser och åtgärder för funktionshindrade människors medikalisering, rehabilitering, habilitering, normalisering, integrering, utanförskap, delaktighet, et cetera, i samhället.

Källa: Samma skyldigheter - men inte samma rättigheter

Funktionshindermodeller definierar alltså vad funktionshinder är. De utgör underlag för lagstiftning och för de strategier samhället använder för att möta funktionshindrades behov. Modellerna erbjuder inte detaljerade riktlinjer eller lösningar på problem, men utgör ett användbart ramverk för diskussion och analys.

Funktionshindermodeller - inledning

Efter ett oräkneligt antal koppar kaffe och många timmars läsning tror jag mig äntligen vara beredd att ta itu med den mastodontuppgift jag skjutit framför mig de senaste veckorna. Jag följer dagligen amerikanska diskussioner och debatter om funktionshinderbegreppet, och förvånas allt oftare över att liknande samtal inte förs här. De förekommer självfallet vid högskolorna och i inom politiken, men jag tror att även vi som omfattas av begreppet skulle ha nytta av en gemensam terminologi som beskriver upplevelsen av att vara funktionshindrad ur en rad perspektiv - främst beträffande bemötande, begränsningar, delaktighet, och valmöjligheter.

För att inte fullständigt trötta ut läsaren kommer jag att bryta ner texten i ett antal inlägg som beskriver de existerande modellerna. Inledningsvis måste jag emellertid redogöra för hur jag valt att översätta den engelska termen models of disability. (Den som redan nu känner en begynnande sömnighet kan gå direkt till inlägget om vad funktionshindermodeller egentligen är.)

I de svenska texter jag stött på används konsekvent begreppet handikappmodeller. Jag föredrar att använda funktionshindermodeller, med utgångspunkt i följande definitioner som någorlunda väl överensstämmer med Världshälsoorganisationens Klassifikation
av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa.

• En funktionsnedsättning är en fysisk eller psykisk avvikelse från normen.


• Ett funktionshinder är de begränsningar i aktivitet eller delaktighet som orsakas av funktionsnedsättningen i sig eller i samspelet med omgivningen.

Modellerna avhandlar i någon mån samtliga dessa definitioner, men rör sig i huvudsak kring funktionshinderbegreppet, varför jag också valt att lägga betoningen där.

Kommentarsflöde i Blogger

(Det här inlägget har inget som helst att göra med neuropsykiatriska funktionshinder. Det skall inte bli en vana - jag lovar.)

Jag har alltid tyckt att den största bristen hos Blogger är att man kan prenumerera på inlägg, men inte kommentarer. Det är svårt att följa diskussioner i andra bloggar om man måste besöka dem för att se om något nytt tillkommit istället för att helt enkelt få kommentarsflödet levererat till sin RSS-läsare. Ikväll upptäckte jag av en ren slump att funktionen faktiskt existerar.

För att skapa en länk till ditt kommentarsflöde, kopiera nedanstående länk och ersätt namn med namnet på din egen blog. För att prenumerera på alla insiktsfulla kommentarer som postas här, klicka på länken.

http://namn.blogspot.com/feeds/comments/default

Kortsiktigt tänkande

Vissa saker är så självklara att de inte borde behöva sägas. Det torde vara uppenbart att ekonomisk trygghet och meningsfull sysselsättning efter förmåga är förutsättningar för ett fungerande liv. Det torde vara lika uppenbart att försörjningsstöd, så länge det finns andra alternativ att tillgå, inte är en acceptabel lösning för funktionshindrade. Hos Försäkringskassan finns en enastående ovilja att se det uppenbara.

Försäkringskassorna i Värmland planerar att drastiskt ändra förutsättningarna för människor att få aktivitetsersättning. Fyrtio procent av dem som i dag har aktivitetsersättning skall vid omprövning få förlängd ersättning. Vi på vuxenhabiliteringen har redan märkt vilka negativa konsekvenser denna nya bedömning får för oss men framför allt för människor med funktionshinder och deras anhöriga. Hårdast drabbas unga som har diagnosen Aspergers syndrom.

Maritha Sundberg skriver om rimliga möjligheter till ett självständigt liv.

Allt om Iris Johansson

Eftersom de flesta som hittar hit gör det för att de letar information om Iris Johansson, och eftersom jag är ovanligt tjänstvillig just idag, har jag sammanställt en lista över de artiklar och intervjuer sökmotorerna kunde uppbringa. Knock yourselves out.

Aftonbladet har en intervju med Iris från januari och en från mars. Även Dagens Nyheter och Kristianstadsbladet har intervjuat henne. DN har även skrivit om Autist, javisst!. Svenska Dagbladet har recenserat hennes självbiografi En Annorlunda Barndom. För den som föredrar lyssnande framför läsande rekommenderas Samtal Pågår.

Slutligen finns Insidan, Iris egen websajt.

Namntestet

Engelska och amerikanska media har den senaste veckan rapporterat att små barn som inte svarar på tilltal kan vara autistiska, vilket förvisso är sant - men det är inte hela sanningen. Eftersom jag förväntar mig att Aftonbladet, som inte gärna försitter ett tillfälle att jaga upp föräldrar i onödan, kommer att berätta samma historia vill jag försöka redogöra för vad studien man hänvisar till egentligen säger.

Archives of Pediatrics & Adolescent Medicine berättar i sin aprilutgåva om ett test som kan hjälpa föräldrar upptäcka autismspektrumtillstånd tidigt. Forskare studerade två grupper av barn - en frisk kontrollgrupp och en grupp barn som bedömdes löpa förhöjd risk eftersom de hade syskon med diagnos inom spektrat. Vid ett års ålder reagerade alla barn i kontrollgruppen när man sade deras namn. Fjorton procent av barnen i riskgruppen gjorde det inte.

Forskarna fortsatte följa fyrtiosex barn ur riskgruppen och tjugofem ur kontrollgruppen ytterligare ett år, och kunde konstatera att tre fjärdedelar av de som tidigare inte reagerat på tilltal hade störningar i utvecklingen.

Av de barn som senare fick en autismspektrumdiagnos hade hälften inte klarat namntestet vid ett års ålder.

Forskarna bakom studien påpekar att namntestet i sig inte bör användas diagnostiskt. Däremot kan ett negativt resultat antyda att barnet behöver utredas.

Dyslexiforskning

Om du har fem minuter över kan du delta i ett experiment vid Harvards Visual Cognition Laboratory. Allt du behöver göra är att trycka på knappar för att berätta hur du upplever serier av bokstäver. Experimentet är öppet för alla, oavsett läs- och skrivförmåga.

Andas djupt och räkna till tio

Touretttes? Det tvivlar jag på. Jag har aldrig hört dig svära.

ADHD? Nej, då hade du inte klarat av att sköta ditt jobb.

Aspergers? Kom tillbaka när du har en penis.


Det finns diagnoskriterier som aldrig sett dagens ljus. De återfinns inte i DSM-IV eller ICD-10. De kan inte ifrågasättas. De gror i huvudet på stafettläkare som tror sig veta bättre än sina mer erfarna kollegor och psykologer vars hjärnor utvecklade kunskapsresistens någon gång på åttiotalet. Visste du till exempel att du bara kan ha Aspergers syndrom om du är man?